Det är nog ingen filmskapares önskan att göra en dålig film, men det händer och det händer alldeles för ofta när filmtiteln slutar på 2, eller 3, eller ”Cruise control”.

Visst kan de klassiska matinéfilmerna med Åsa-Nisse vara befogade på ett pinsamt och kulturmässigt plan, men skillnaden är att där har inte en enda film varit speciellt bra. En annan filmserie där viss förströelse är en del av tittandet är den klassiska filmserien Polisskolan, som på 80-talet gjorde att Steve Guttenberg för evigt blev B-skådespelaren personifierad.

Problemet kommer nog istället när det görs en fantastisk film och de sedermera vill upprepa succén, vilket i nio av tio fall aldrig går.

Jag kommer härmed lista vilka uppföljare jag personligen, och förmodligen många med mig, önskar aldrig hade gjorts.

Listan har ingen inbördes rankning.

1. Rocky 2 – 5
En ung och lovande skådespelare vid namn Sylvester Stallone, skrev manus till en av världshistoriens mest gripande filmer. Kärnan i historien, att en vanlig kille kan få en chans till ett nytt och bättre liv gjorde intryck på en hel generation unga människor. Alla filmkritiker var överens om att han var fantastisk på att spela lite sluddrande och svagbegåvad. Det visade sig sedermera i övriga filmer med Sylvester Stallone att han egentligen bara spelat sig själv. Det spelar däremot ingen roll. Filmen var en värdig succé och belönades 1976, med hela tre Oscars, bland annat för bästa film. Uppföljarna lämnade däremot en hel del att önska och visst kan det finnas en viss kultstatus i att Dolph Lundgren spelade den fruktade ryssen Ivan Drago i Rocky IV, men här är ett tydligt exempel på hur en fantastisk film förlorat sin glans i uppföljarnas smolkiga bägare.

2. The Matrix Reloaded och Revolutions
Fansen (och jag) älskade första filmen. Den var ett tekniskt mästerverk, med en djup filosofisk innebörd. Filmen nådde på kort tid upp till en sällan skådad kultstatus, där travestier från filmen upprepades i andra filmer på löpande band. Fyra år fick fansen vänta på uppföljaren och vad fick de? Två förvirrande filmer, komplett med ravefester i grottor och urusla datoranimeringar.

3. Karate Kid 2 – 3
Ralph Macchio, denna eviga tonåring passade perfekt som den tanige och osäkra killen som flyttar till en ny stad och blir antastad av mobbare. I sin bedrövelse hittar han den vise och otroligt karatekunniga Mr. Miagyi, som lär honom vikten av fysisk och mental utveckling för att kunna slå tillbaka. En parallell kärlekshistoria lyfter filmen till ett viktigt arv i den populärkultur som präglat filmen. Så synd att de två uppföljarna förstörde precis allting som var bra i den första filmen. Bedrövligt.

4. Star Wars 1 – 3
Med Star Wars 1 – 3, så menar jag självklart film 4 till 6, fast i den icke kronologiska följd som George Lucas valde att göra dem. Jag syftar alltså på de nya filmerna som kom mellan 1999 och 2005. George Lucas hade nästan 20 år på sig att skapa de filmer, som varit planerade minst lika länge och hade en hel generation fans som väntade förväntansfullt. Äntligen skulle vi få se hur allt började, hur George Lucas hade föreställt sig början på världens bästa rymdfilmer genom tiderna. Jag törs nog påstå att det inte fanns någon filmserie som haft lika stor förväntan på sig, någonsin!
Och vad fick vi?
Det räckte med att Liam Neeson räddade livet på Jar-Jar Binks, för att precis ALLT skulle gå åt helvete efter det.

5. Rambo 2 – 4
Första filmen från 1982 baserades på boken First Blood av David Morrell och var en fantastiskt gripande berättelse om hur vietnamveteranen John Rambo luffar runt i USA för att hitta sina förlorade vänner från kriget. Han hamnar i en liten stad och stöter där på problem från invånarna och främst från sheriffen i byn. Det är svårt att missa det fantastiska skådespeleriet och den råa ton som präglar filmen och gör att den lyfter till en av de bästa samhällsskildringarna någonsin. Vad hände efter detta? Jo, Sylvester Stallone slet sönder sin tröja och gjorde Rambo 2, Rambo 3 och Rambo 4 och att överhuvudtaget få för sig att döpa uppföljaren till oxymoronen Rambo – First Blood 2, gör att vi ibland önskar att Sovjetunionen vunnit kalla kriget.

6. Speed 2 – Cruise Control
Keanu Reeves som av många anses lite korkad, var i alla fall tillräckligt smart för att inte medverka i den här uppföljaren. Sandra Bullock däremot, stöter på problem när hon träffar den känsliga SWAT-snubben (Spelad av Jason Patrick) och åker på kryssning. Vi vet att han är känslig, för han kan teckenspråk och pratar med en flicka på detta vis. Vi vet också att Willem Defoe är ond, för hans onda leende tyder på inget annat. Jag undrar varför inte båthelvetet sprängdes direkt vid inledningstexterna så hade vi sluppit resten.

7. Blues Brothers 2000
En kultfilm från 1980 med fantastisk musik och fantastiska biljakter, blev… en barnfilm med överviktiga föredettingar.

Ja, vojne-vojne vad många bedrövliga uppföljare det finns och nu har jag bara snuddat vid ytan. Men det finns faktiskt några enstaka fall där uppföljaren är bättre än första filmen. Jag återkommer till dessa i ett senare blogginlägg.
Håller du med om ovanstånde, eller har jag missat någon given film? Skriv en kommentar.

På återseende.